Nato – inte om utan hur
(Inlägget finns också som artikel på Svensk Tidskrift)
Allt mer talar för att ett svenskt Nato-medlemskap inte är någon omöjlighet längre. Men hur ska det gå till? Ska vi folkomrösta i frågan och varför måste vi vänta på att Finland går med? Matilda Karlsson lyfter några frågor som behöver redas ut.
Debatten om Nato och ifall Sverige bör bli medlemmar av alliansen är ett minst sagt hett ämne just nu. Med en ökad hotbild från Ryssland och med Putin i ledning i Kremls högkvarter börjar det sakta men säkert luta åt en majoritet för Nato i Sverige. Enligt olika opinionsundersökningar stödjer allt från 41 till 48 procent ett svenskt medlemskap i militäralliansen.
Frågan ”om” Sverige någon gång kommer att gå med i Nato debatteras fortfarande, men allt mer svänger diskussionen mot ”när” en anslutning kan komma att ske. Mycket pekar som sagt på att ett svenskt medlemskap inte är någon omöjlighet längre. Några frågetecken kring det hela bör dock redas ut. Hur skulle det egentligen kunna se ut när Sverige beslutar om ett medlemskap? Är det tal om en folkomröstning eller rör det sig om en bredare överenskommelse i riksdagen? Det här är frågor som är minst lika viktiga att föra fram.
En folkomröstning har nämnts allt eftersom opinionen förändrats, men skulle det verkligen vara genomförbart? Det behövs i så fall fler opinionsundersökningar, samt fler analyser av säkerhetsläget och frågan om en anslutning bör bli en kärnfråga för förespråkande partier i nästa riksdagsval. Endast då, när befolkningen känner att de faktiskt vet vad Nato är och vad det skulle innebära att bli medlem är detta en möjlighet. Att gå till val och tro att vinsten är i sikte, när invånarna inte är informerade om vad ett ”ja” skulle innebära hade varit minst sagt dumdristigt.
Men det är inte självklart att svenska folket ska få axla ett sådant tungt beslut som ett Nato-medlemskap. Ett bättre alternativ hade varit om en bredare överenskommelse hade gått att nå i riksdagen. Centerpartiet och Kristdemokraterna har svängt i frågan om ett medlemskap och inom Socialdemokraterna har det börjat bubbla under ytan. Försvarsminister, Peter Hultqvist har visserligen inte sagt det rätt ut, men mycket pekar på att han och flera andra har mjuknat i frågan om ett medlemskap i militäralliansen.
Ett tredje frågetecken som är värt att ta upp när det kommer till ett svenskt medlemskap i Nato är Finland. ”Går Finland med i Nato, går Sverige med i Nato.” Så lyder standardfrasen. Varför ska Sverige hänga upp sig på vad Finland gör? Skulle inte vi istället kunna vara ett föregångsland och ta ställning i frågan och ansluta oss? Vem säger att Finland inte skriver på ett medlemskap strax efter att Sverige har gjort det? Varför ska vi binda upp oss och vänta på att finnarna tar ett beslut när vi är fullt kapabla till att själva göra det. Om Sverige går med i Nato, går Finland med i Nato skulle jag vilja påstå. Det är väl fullt möjligt det också?
Till sist kommer mycket att handla om de där 20 procenten av Sveriges befolkning som fortfarande är tveksamma, det vill säga gruppen som röstar ”vet ej” i samtliga opinionsundersökningar. Den gruppen behöver vi, Nato-förespråkare, nå fram till, informera och få att förstå hur viktigt det är att Sverige ansluter sig till världens största militärallians.
Innan en folkomröstning eller en överenskommelse kan nås behöver sammanfattningsvis svenska folket bli bättre informerade, fler analyser av säkerhetsläget genomföras och ytterligare opinionsundersökningar fullföljas. Slutligen måste frågan om en anslutning till Nato ta större plats inom partierna. Alliansen är på helt rätt väg, men utan Socialdemokraterna på rätt sida ser det ut att kunna bli en tuff fight!
—
Matilda Karlsson
Matilda är medlem i Svenska Atlantkommittens Ungdomsförbund och deltar i tankesmedjan Frivärlds Utrikesakademi 2015. Hon har arbetat på svenska representationen i Bryssel och praktiserat på ett Europakontor i Bryssel.
